Hittills idag

Mannen förklarade med yviga gester och hög röst att "i Sverige skulle man för fan prata svenska". Paret på bänken tittade en smula avvaktande på honom, en av dem log och försökte på haltande engelska säga att de brukar prata svenska, men inte när de bara talade med varandra. Den så indignerade mannen köpte inte detta, utan gick över till att på engelska förklara att de "fucken' don't belong here!". När jag, möjligtvis en gnutta affektivt, bad mannen försvinna och att han fullkomligt ska skita i vilket språk folk talar med varandra, kontrade han lömskt med att påpeka mitt behov av rakning och att jag inte skulle tro att jag var en "tough guy, eh!" (för det här utspelas i en gangsterfilm från 40talet). Han lommade därifrån, paret tittade ned i marken och det slog mig att jag möjligen kränkt eller förudmjukat dem på något sätt. En yngre man en bit bort sökte ögonkontakt, blåste upp kinderna, nickade och sa "bra". 

Väl på bussen föreslår den så språkbestämde mannen att jag borde lyssna på Led Zeppelin, då kanske jag skulle kunna lära mig visa mer förståelse för andra människor. 

Avstigning.

Mannen i skinnjacka frågar efter vägen, vi ska åt samma håll och gör därför sällskap. Småpratar, hans engelska är inte perfekt, dock är det egentligen hans röstvolym (eller min lomhördhet) som försvårar. Lågmäld. Trevlig kille.

Lycka till.

52.

På vägen tillbaka visar det sig att mannen i skinnjacka tar samma buss som jag.

53.

Mer nervös än inför masteropponeringen. Jasså? Vad läste du? Frågar han. Religion kontra beteendevetenskap och historia, svarar jag. En smula ljug, men en djupare förklaring är bara krånglig. 

Åh va intressant, säger han. Jag har också en master, kemiingenjör är jag. Jag såg det på dig förut när vi pratade, att du är utbildad.

Gjorde du det? Frågar jag. Ja kanske är det så? På en del kan en liksom märka att de är utbildade, jag vet inte.

"I saw you were a very special person...a special type of swede", säger Ali som är från Indien och nu försöker få chansen att börja forskarutbildning vid Chalmers. Jag vet inte vad att svara, "täänks" är det jag får ur mig. 

Vi talar lite om problematiken i Mellanöstern och om denna spiller över i det svenska samhället, vad det kan få för effekter.

Vi skakar hand, presenterar oss för varandra i avskedet. Lycka till! Säger vi.

Jag tyckte om Ali, som kommer från Indien och som vill börja forska, men som för tillfället söker jobb.