Beteende och Sch

Struntade i skolan idag, missade dagens föreläsning för att jag ansåg det fanns god anledning till det. Det gjorde det inte. Jag förbryllas av min oförmåga; att vid 35 års ålder ännu inte ha lärt mig ett skit. Beteenden som jag inte förstår, som jag trodde hörde dåtiden till, visar sig vara lika levande som någonsin tidigare. Förströelse där andra ser mer, förhållandet uppmärksammas inte och man förväntas tycka det är ett ok förhållningssätt. Sorry, men jag köper det inte. Inte alls faktiskt. Självreflektionen lyser med sin frånvaro och uttalade ord förlorar sin betydelse. Men ok, jag är inte den som är den. Den lilla lugnande ramsan spelar i mitt huvud; "sch sch sch så så så".