Rätsida och Blodvite

Kvinnan talade om vad som krävs, jag följde. Fått reda på att informationen var fel och vad jag har att röra mig med; är mindre än beräknat. Ingenting har egentligen förändrats, men valmöjligheterna är färre. Oftast knyter jag ihop det snyggt i slutändan ändå. Ingen fara, inga problem. Vad skall man säga? Sitter och undrar var tiden tagit vägen, varför drömmarna brustit och skulle valen blivit annorlunda ifall chansen att göra om och göra rätt presenterats? Hur kommer det sig att du kan brinna så starkt, men ändå får energin inget utlopp? Att le som en mördare, på alla fyra då hjärtat bultar vid jakten; titta inte bort, fly inte. Ett hjärta av ett annat slag, ärligare och på tungan. Du stal det och det är mitt. "Rätsida" är ett begrepp som är otroligt svårfångat och vilsenhet ett normaltillstånd, måste bita i tungan för att inte darra, koncentrera dig på något annat, försök bortse ifrån folkmassan. Du är ensam, på vagnen, i världen och ingen ser dig, det är bra. Vad tittar hon på? Skrattar han åt dig? Slå? Spring? Tugga i kinden, se ned, åt sidan, det finns så många, vad har jag gått miste om? Hur kan tatuerade från andra sidan klotet och tolv år sedan ha sådan inverkan? Färgerna måste blekna, deras obscenitet får gallan att stiga, låt det bli svart igen; våga inte släppa fördämningen, räkna stegen från stationen hela vägen hem; gå, andas, gå, titta ned, andas, gå; hemma. Tystnad, ensamhet, släpp.
Rökar cigarett efter cigarett, dricker kaffe på kaffe; inte äta. Läsa och förkovra sig, upptas av någonting annat. Släpp.

Idag var första dagen lägenhetsannonsen stod med i tidningen, mobilen har gått varm. Igår var det ett par med en bebis här och kollade, verkade intresserade och kunde (om saker löste sig) ta över lägenheten så gott som omgående. Det skulle uppskattas, ok vi ses. Idag har tre varit här, en av dem (gammal klasskamrat) gillade stället riktigt bra. En äldre kvinna kom förbi, hon verkade inte ha så mycket till övers för lägenheten. Men hon blev kär i Länsman, "han gör rätt för brödfödan" tänker jag. Det gullades och kvinnan log, gillade lägenheten. Länsman rev tanten, blodvite uppstod. Hon verkade inte ha så mycket till övers för lägenheten. Kan jag vara härifrån inom 1½ vecka? I morgon kommer fler och även på fredag. I helgen skall övrigt packas, servis för en, mer behövs inte. Kanske några kaffekoppar, om man får besök. Jag bor i lådor.

Har börjat komma igång med uppsatsen, det är bra. Men känner hur tiden rinner iväg, jag fixar det givetvis. Har en tendens att göra det, varför och hur det kommer sig; förstår jag inte alls.
Det är så mycket jag inte förstår. Vad som driver dig, vad som fick dig att smaka, spotta ut och leende gå vidare. Jag har problem med att släppa taget om saker och ting, även när det egentligen inte är värt min tid och energi. Det kan ju inte vara bra?

"Du behöver inte vara med, om du inte vill". Vi förstod inte sanningen i det.