Jag har funderat på begreppet ondska. Lars Fr. H. Svendsen menar, i sin bok "Ondskans filosofi", att man inte kan tala om en generell, allt igenom ond, ondska. Detta för att om en tänkt förövare anser det hen gör vara gott så är handlingen inte helt igenom ond. Tänk på nazisternas vidrigheter; folkmord, experiment på människor och så vidare. För de flesta skulle det vara ondska. Enligt Svendsen kan man dock inte se det som sådant, detta eftersom nazisterna själva ansåg, verkligen trodde, att de utförde ett arbete för det goda.
Och jag förstår vad han menar. Godhet och ondska blir helt enkelt en fråga om utgångspunkt, om vinkel och om tolkning.
Jag skriver just nu min masteruppsats i religionsvetenskap vid Göteborgs universitet. (Kanske) Inte helt förvånande ser jag ovanstående genom färgade linser. Jag silar begreppen Godhet och Ondska genom vad jag studerat, människorna som jag studerat och föreställningen en del av dem har om en omnipotent Skapare; Gud.
I Filippinerna har ett otal människor nyligen dött i en naturkatastrof, i Sverige sitter fascister i regeringen, USA använder kemisk krigföring samtidigt som man fördömer andra länders användande av "icke etiska" vapen. Detta är givetvis endast ett litet, förskräckligt litet, urklipp av all skit som pågår runt om i världen. Vi har inte ens nämnt naturresursernas utarmande, miljöförstöring eller utrotandet av olika djur... eller ja, nu har vi ju det. Detta är till största del följder av mänskliga förehavanden.
Men även om vi höjer blicken så ser vi förstörelsen. Världar skapas av den. En av byggstenarna för liv på vår egen planet är smärta. Andra är rädsla, våld och blod.
Det är ondska, så som de flesta av oss förstår den. Det är inbyggd universums själva natur. Varje värld snurrar, runt sin egen axel, i smärta. Vår värld är ett fängelse utan chans till flykt, förutom kanske just döden.
Vi utför nu tankeexperimentet att Gud finns; ett högsta, skapande, väsen.
Det är upp till oss alla att bli "honom" moraliskt överlägsna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar