Det ekar mellan väggarna i lägenheten, och inte bara för att bokhylla, bord och säng är borta. Det är så tomt. Ensamhet, smaka på det vidriga ordet: ensamhet. Och jag förstår inte varför. Och jag förstår inte varför det verkar så lätt, när jag finner det så svårt. Och Lättnad möter förlamande sorg och rädsla.
Ensam är man bara när man är rädd förr att vara själv med sig själv. Men visst kan jag känna sympati för dig just nu Tobblias. Det svåraste kan vara känslan att man inte förstod vad som hände, tycker jag i alla fall.
SvaraRaderaOj så gammal kommentar. Har missats.
SvaraRadera