Idag var jag, tillsammans med en vän, på bio och såg filmen om Ted Gärdestad. Om du går på bio, om så endast en gång, i år; se den. Jag skrattade och jag grät sådär tyst, när det kommer en ensam tår, som en snabbt torkar bort. Lyfte glasögonen och så en snabb tork.
Nu har jag vikit ihop det sista av tvätten här hemma, efter bion och jag kan inte hålla tillbaka gråten. Här står jag helt prosaisk, gör vardag och världen är så oengagerat brutal mot de sköraste.
Himlen är, i sanning, så oskyldigt blå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar